ojojoj, jag var i Egypten förra veckan med familjen och snorklade. Allt var trevligt och jag var ute med min nya 50 mm /1,8 för att fota lite i mörkret. Det visade sig att i Egypten är inte alla vägar platta. Man har lagt stenpalttor, relativt snyggt och så, men i mörkret blir dom lite mer ojämna. Så Lotta snubblar. Å tappar kameran. Hårt. Den studsade tre gånger. På stenplattorna. Och landade i sanden. En viss panik infinner sig och jag tänker “det kan inte ha gått bra”. Jag får en stor klump i bröstet men lyckas hålla mig för gråt och testar kameran. Huset fungerade iallafall, det gick att ta bilder. Hur gick det med objektivet? Jag hade ställt det till manuell fokus och bytte nu tillbaka till autofokus. SKRAAAAAP är det enda som hörs. Å ett pip. Till denna dag vet jag inte vad det var som pep eftersom kameran inte har någon högtalare. Kanske var det jag. Jag försöker låssas som ingenting resten av kvällen (hade pappa fått höra att jag tappat kameran i mörket hade han blivit arg och sagt “men jag sa ju att du inte skulle gå ner dit i mörkret”). Väl tillbaka på hotellrummet var det bara att duka för operation.

Skadan? På kameran var det två ordentliga skrap-märken, ett på blixten (som jag ändå aldrig använder) och ett på greppet. Objektivet trodde jag inte att det skulle överleva, det är ju fast objektiv så det var ingen zoom mekanism på den, men autofokus ringen hade hoppat ur led ca 0,5 cm och var full av sand. Sand I objektivet kan ju aldrig vara bra. Jag torkade och petade ut allt jag hittade försiktigt med tops, sen (efter detta emenenta foto) var det bara att ta mod till sig och ta i.

Jag knäppte tillbaka fokusringen och alla linser som förmodligen sitter där i. Jag var berädd på det värsta, men den funkar! Det skrapar lite när man ändrar fokusen men inte alls så farligt. Jag ska även kolla igenom bilderna om det kan vara så att det ligger något sand som stör i bilden, men hittils ser det bra ut.

Å själva märkena på kamerahuset: det gör bara att den ser mer använd ut. Patenering tror jag det kallas! Ger lite cred! :o) Slutet gott allting gott. Men när favvis objektivet ser ut som på bilden och med massa sand i, då blir man lite lätt nervös… åkej panikslagen. Det är helt klart en av mina top 5 mest kära ägodelar. Inte för det ekonomiska värdet, det är ju bara pengar. Det här är ju min Bäbis.

Skrivet av Lotta Potta 13 januari 2010