Blog Image

Lottas fotoblogg

Daughtry

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 08 Oct, 2010 23:14:54

Jag har lagt upp lite bilder från gårdagens konsert med Daughtry här!


Ja, hur gick det igår då undrar ni säkert med spänd förväntan…? haha.
Första gången på Debaser Medis, något liknande att bli av med oskulden
faktiskt. Eller nej, det är det ju inte naturligtvis, men det är en
liten oskuld jag blivit av med! Äh, nu blev det jättekonstigt, jag är
trött; redigerade bilderna till strax efter 2 och jobbade som vanligt
och… och… har sett rött hela dagen i allmänhet. Har en bultande ven i
tinningen. Men det hör inte hit.

Vad har jag lärt mig?
1. Daugtry är inte som alla andra, här får man bara fota 2 låtar. Å efter de två låtarna får man inte fota alls, det fick jag lära mig den hårda vägen.
“Men vänta Låtta, betyder det här att du bara har typ 6 minuter på dig att sätta något som ska representera hela spelningen?” tackar som frågar! Ja, det gör det! Varför jag inte har något klockish på herr Chris? Ja, vafan, har jag 6 minuter på mig, va fan ska jag göra?! Nej, jag är inte bitter.

2. Jag har varit jätteduktig på en annan läxa! Jag tog initiativ och började prata med en av (okej, den enda andra) fotografen! Han var jättetrevlig och fotade för frontstagemusic.net eller kanske var han hela sidan själv? Här hittar du recensionen. Lotta nätverkar! Hihi! dutti! :o) Han lärde mig även att det går utmärkt att kontakta Debaser direkt, dom är justa.

3. Har man ack på Debaser Medis lönar det sig inte att ta med sig något annat än det vidaste man har. alltså körde jag nästan uteslutande med fasta 50/1.8an… Trodde jag skulle få problem för att den är fast, men det gick bra ändå, även om jag fick sitta på golvet ibland.

Hur var det i övrigt då?
Åh! Det var kanon! Alla rockade som bara attan! (Artister och publik) Det var “Allsång på söder” och en jättehärlig energi. Herr Daugtry själv rockar som bara attan! Fick lite sköna vinklar när jag (oj) satt på golvet framför scenen och han står lutad över och sjunger ut mot publiken, massa coola bilder, men dom blev inte så jättebra, men cool vinkel! hihi! Hade kunnat bita honom i knät om jag hade velat… Men jag har fått lära mig att man inte får röra artisterna…


En annan reflektion; jag var på dåligt humör stora delar av gårdagen, av olika anledningar men kunde släppa det helt och vara jättepeppig och motiverad medan jag fotade. Idag har venen i pannan kommit tillbaka och bultat värre än någonsin, delvis pga sömnbrist och att att jag är gräsänka så jag inte får krama min make, delvis andra omständigheter. Men allt det kan jag släppa när jag börjar pilla med det här. En fullständigt engagerande verklighetsflykt där man kan vara lycklig och sig själv. Kanske lite väl melodramatiskt, men va fan. Jag lider ju av sömnbrist. Men vänta, vad är det man brukar göra då….? Gå och lägga sig? Hur stavas det?

Kommer jag någonsin lära mig den läxan?!



Stockholm Rock Out!!!

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 12 Sep, 2010 22:36:06

Herre Jistanes vicken helg! Fullt ös medvetslös hela helgen. 26 band på två dagar. På lördagen tog jag mitt rekord i antal band på en dag= 16. Som brukligt var det dålig mat, dåligt med sömn, gott om stress och tajta deadlines. Men nu ligger det där. Jag är färdig. Jag är färdig med bilderna och jag är helt färdig. Men *** va roligt det har varit. Man vet att man lever och känslan när man går från att sitta på en bänk och hålla på att somna till att stå och fota med inlevelse 30 sekunder senare, det är Roligt. Å va nära man kommer i diket, det riktigt slog mig några gånger. Sen trillade ju alla artisterna runt bland publiken före och efter sina föreställningar men det är inte riktigt samma sak, då är dom ju mänskliga.

Här är några av bilderna:

Dirty Penny:

UDO!:

Min nya kompis Christoffer från Dirty Passion:

Mera Dirty Penny:

Wasted Saints:

Alla mina favoritbilder hittar du här.

Jag fotade för Festivalphoto, så bilderna från alla banden hittar du här. Där finns även från första delen av Stockholm rock out från i maj, men de fotade inte jag.

Det största som hände var att jag trodde jag var helt körd när jag skulle fota första bandet! Jag får inte bort linslocket, det har fastnat, jag inser att något är fel och tar i lite, locket lossnar och bakom sitter mitt nya filter och det är bara skit kvar! Förmodligen har linsskyddet suttit lite snett och så har det blivit spänningar i det. Tre stora delar och massa smulor. Men gissa om jag höll på att skita på mig. Obektivet klarade sig oskadd. Nu ska jag köpa nytt filter för det är fan ett krav, tänk om det var att den fått en smäll och det var filtret som tog det istället för objektivet! 320 spänn åt helvete i stället för 8200! Bra mycket roligare. Men hade filtret varit av bättre kvalité kanske det inte hade skett från början.

Det näst största som hände var att ett pucko (i ett band jag vägrar nämna någonsin igen, för dom ska fan inte ha reklamen) sprayade öl över fotograferna. Sångaren var väl frustrerad för att det inte hade kommit några och titta på dem så han sprayade öl på fotograferna istället. Överväger starkt att skicka objektivet och kameran på rengöring och fakturan till skivbolaget, om dom nu har något, vilket jag inte tror för musiken sög den med. Sjukt oproffsigt.Lizzy Borden väntade med Kaskaden av fejkblod tills dess att fotograferna var långt borta. Det visade sig även att fejkblod är väldigt kladdigt, man fastnade med fötterna någe fruktansvärt fortfarande dagen efter.

Det är svårt att beskriva vad jag gillar med det här, förutom musiken så är det något visst. Det kan väl bäst beskrivas med vad en trummis gjorde. Först visar han sin kompis det sår han har slagit upp på tummen, inte helt ovanligt att trummisar gör det vill jag minnas, några låtar senare är det uppenbart att han är helt utmattad när nästa låt börjar räcker han ut tungan i ett typiskt “jag är helt **** slut” för att inom samma sekund räkna in nästa låt i hundranitti! Hade det varit jag hade jag dragit ner på tempot, men det var inte ett alternativ tydligen. Det är det jag gillar. Man är helt slut, inget kvar att ge, men så ställer man sig upp och rockar och skiner, man kör hela vägen in i kaklet och en bit upp på land. Sen rasar man i en hög av öl och groupies. Det är rock n roll. Jag älskar att köra hela vägen upp på land, in i omklädningsrummet. Min hög av öl och groupies är dock en is kall cola och jag är min egen groupie. :oP

Lärdomar:

– Ja, man kan komma för nära. Dels så gör teleobjektivet i diket att man missar endel showande från artisterna, dom har ju en tendens att hoppa fram och göra grimarser mot kameran, men har man närgräns på 1 meter så hjälper inte det… Jag fick några bilder som faktiskt var skarpa men med utsikter som mest liknade något… ja, näshår är inte attraktivt, på vem dom än sitter.

– Ta bilen så ofta det går, det blir dyrt med parkering, men att sitta i tunnelbanesystemet med alla fyllon i en timme när man har en deadline är inte ett alternativ. Nu tog det bara tre och en halv låt att komma hem. (Metallica, Aerosmith, Johnossie och en halv till av något jag inte minns)

– Du behöver fortfarande ny kamera, men efter det står nog en snabb normalzoom på listan. Typ 4 laxar, inte så farligt som senaste bebisen.

– Du måste lära dig den här sociala biten lite mer. Fota festivalliv var ju inte min paradgren och att promota bilderna mot banden sprack det med. Fullständigt. Vågade dock lägga upp det på fejjan! :o)

– Du klarade det!

– Gå å lägg dig…



Mr Ed och Cervello

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 08 Sep, 2010 00:58:01

hinner inte skriva något. Men såg Mr Ed Kowalxyz och Carvello. Det var bra. Nedan några bilder fler bilder på:

Lottas NYA rockfoto sida


Cervello:

Saker att reflektera över vid ett senare tillfälle:
– Hur långt är ett ögonblick?
– Kan man träna upp ögonblicksreflexer?
– Kan man få autozoomen att funka när någon hoppar?
– Hur lite kan man sova och fortfarande sköta sitt jobb på ett (tillräckligt) tillfredställande sätt?

Natti!!!!



Popaganda 2010 dag 2

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 29 Aug, 2010 13:46:56

Lördagens skörd av artister, kronologisk ordning:

Hästpojken:


The Sound of Arrows:




Shout out Louds:





Hurts:


The Magic Numbers:


Neon Indian:

Hot Chip:



Då var Popaganda 2010 till enda. Det har varit fantastiskt lärorikt, som vanligt. Som jag skrev i förra mailet så är jag imponerad av mig själv. Att jag lyckades ta mig dit, för helt egen maskin. Vad jag dock inte är imponerad av är bilderna och dom är ju det vikigaste. Alldeles för stor procent är dåliga och dom som är bra är inte tillräckligt bra. Totalt är jag nöjd med ca 4 bilder. Men det är skönt att känna sig som nybörjare, som att jag har fruktansvärt mycket kvar att lära. Som jag dessutom VILL lära mig! Jag tror dock att det jag behöver lära mig av är erfarenhet så det är bara att titta runt på andras bilder och fota som en toka så fort jag får chansen!

Fantastiskt roligt var att jag insåg att jag hade fotat sångaren i shout out louds tidigare. Men då i bandet Tutankamon på P&L. Haha! Inte så stor bransch som man kan tro. :o)

Om du är artist och undrar vad fotografer gillar… (Denna) Fotograf älskar:
– När det händer något! Spring runt, dansa, uttryck & känsla. “kille med gitarr” har vi sett förr.
– Hoppa ner från scenen, bråka med publiken!
– Interagera med dina kollegor på scenen. Kramas, pussas, jamma!
– Glada miner: leenden och ögonkontakt, både med kameran och andra/varandra.
– Bra ljus på scenen, gärna mycket ljus och inte fööööör omväxlande i ljusstyrka dock gärna i färg. Inte för mycket rök och håll den gärna bakom artisten!



Popagenda 2010-dag 1

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 28 Aug, 2010 12:42:45

Ojoj! Får man vara imponerad av sig själv? Eller är det mot jante-lagen? Nåja, är det någon lag man ska bryta mot så är det väl den. I maj 2009 bestämde jag mig för att satsa lite mer på foto. Jag spenderade sommaren med att lära mig kameran och hitta en inriktning. I september någon gång hade jag fotat Milou typ två gånger. I april i år hittade jag en kurs jag ville gå. I juni gick jag kursen. Idag, slutet av augusti, står jag själv, i fotodiket, med Make Believe Studios på presspasset, helt lagligt. Å ingen annan hade myglat mig in, jag hade tagit mig dit helt själv. Jag är i alla fall sjukt stolt över mig själv, vare sig man får eller inte.

Nåja, till bilderna! Vi börjar bakifrån i kronologisk ordning.

Robyn:

Jamaica:

Belle & Sebastian:

Ellie Goulding:

Familjen:

Hur gick det då?

Nya objektivet:

Det fungerade perfa, man ser när man tittar igenom bilderna, tom på förhandsgranskningen att det är sååå mycket skarpare än tidigare. Fantastiskt roligt. Pengar spelar roll, speciellt om man ser till skärpa. Tänk då hur snyggt det kunnat bli om jag tagit det med stabilisator! Får hålla mig över 1/100 istället. Jag märker också att nu när det inte räcker till med ljus så är det kameran jag måste uppdatera, för jag kommer inte ha råd (finns det ens?) med en zooma med lägre bländare än 2.8. Jag måste alltså upp i ISO. Min lilla rakare klarar inte högre än 1600, dagens kameror går tydligen att trycka upp till 25 600. Alltså 16 gånger högre…

Bildera

Ja, jag fick ihop endel bra, någon klockish på Robyn (den med handduken) som jag verkligen gillar. Den är tagen från publiken. Klantade mig lite i diket. Jag blev väl nervös eller något så väldigt många av bilderna är överexponerade. Jag hade inte räknat med att hon skulle ha med sig eget ljus som var mycket bättre än alla andras. Kunde senare när jag insåg detta köra med lägre iso och jättekorta tider.

Men på det hela gick det relativt bra. Men jag ska försöka lite mer idag. Idag ska det gå ännu bättre.



Spelmanstämma på Skansen (Dagen efter dagen efter)

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 08 Aug, 2010 11:36:25

Jag skriver det här på lördagskvällen, men får nog publicera på söndag. Det åskar så jag blir rädd. Å jag är inte rädd för åska i första taget. Men jag vågar inte koppla in nätverket. Färdas förresten blixten i fiber? Kanske hela den grejen med att man måste plugga ur telefonen/modemet gick över när man slutade med koppar och började med fiber…? Hur som, i det här vädret tar jag ingen risk.

Varför brist på ackreditering kan vara bra

Igår var jag på Sonispheres förfest och var ledsen för att jag inte var ackrediterad. Men det var nog egentligen bara förfesten jag sörjde över. Jag sökte ju ackreditering till stora festivalen men fick, inte helt oväntat, avslag eftersom jag inte var kopplad till någon eller hade uppdrag. Idag är jag glad för det. Vi gick på Skansen och tittade på spelmän i stället. När man tröttnade på regnet gick man hem. Stackarna på festivalen står nog kvar i det här skit-vädret fortfarande. Även om vissa av dem åkte hem redan när vi åkte från Skansen. Snacka besviken man skulle bli. Å tänk att vara en av fotograferna som MÅSTE stå i diket till varje uppträdande. Man skulle behöva ett undervattenhus till kameran.

Vad tyckte jag blev fel med bilderna igår (Förfesten)?
– Kameran: Det största problemet, som illustreras av att jag inte har publicerat några bilder på Crashdïet alls, var kamera problemet. Jag kom inte upp i ISO eller ner i bländare. Vilket resulterade i det uppenbara: skräp. Ska jag skylla på någon annan så kan jag bara nämna att allt ljus var placerat bakom scenen och riktat framåt. Inget ljus på själva artisterna förutom ett väldigt blekt allmänljus, en hel ljusramp som skulle lysa ner på dem var släkt. Den hade hjälpt mig. Men dom hade säkert en bra anledning?
– Dagsljuset: Jag tycker alla bilder är gula-stickiga. Detta beror på dagsljuset. Jag gillar inte dagsljus rock-foto jätte mycket. Men alternativet var ju inget ljus så jag är glad att jag hade det, annars hade jag inte fått några bilder.
– Scenen förvärrade det hela ganska mycket, den är ljus och har genomlysning så man ser Operan/Handelsbanken/träd och massa annat krafs i bakgrunden. Oavsett vilken vinkel man väljer, någon har jag lyckats få fotad mot bara massa förstärkare men det var svårt att få till.
– Ackrediteringen. Jag ska sluta tjata jag lovar. Men hade jag bara fått komma ner i diket i en eller två låtar så hade jag fått massa bra bilder där jag sluppit alla huvuden och armar. Då hade jag kanske fått Crashdïet med lite av skymningsljuset på.

Idag: Tvärt om från igår!
Igår var det fredag, fint väder/stekande sol, hårdrock upp till armbågarna och massa mosh-pits. Idag är det lördag, jämnmulet, hinkvis med regn, folkmusik och schottis. Riktiga kontraster, minst sagt. Fotade lite idag med, det var därför jag åkte till skansen, det blev inga 350 bilder, men mest för att jag var rädd för kamerans säkerhet. Å om det var svårt att se igår för alla hoppande hårdrockare; gissa vad ett hav av paraplyer och en låg scen gör med utsikten… Men vi såg i alla fall Benny Andersson, Orsa spelmän och Kalle Moreus. Å massor med andra kändisar jag inte vet vilka de är. Här är några av dem:


Wilhelm “Wille” Grindsäter (tack Torbjörn!) på stora scenen på Skansen med massor av riskspelmän.


Det smög massa vargar i skogen… som på riktiga spelmansstämmor! :o)



För att komma undan regnet ställde man sig under en av de fina väderkvarnarna.


Torbjörn och Tuva tar sig en sväng om ovanför rulltrappan i skydd av regnet. Glatt ackompanjerade av ett gäng på nyckelharpa som hittat den perfekta spelplatsen. Inget regn, kanon akustik och plats att dansa på!



Sonisphere förfest. (Aka: Livet suger utan ackreditering)

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 07 Aug, 2010 10:34:03

Corroded:





——————————————————————————————–
Engel:


——————————————————————————————-
Casablanca:

———————————————————————————————
Bullet:



———————————————————————————————-
Crashdïet

———————————————————————————————-

Aldrig tidigare har jag sett stan så full. Av hårdrockare. Det var fantastiskt roligt att se minen på bratsen som kom i rulltrappan och halsade champagne. Kungsan har verkligen fått sig en åthutning och åldras över natten. Men jag tror det blir skrattrynkor av det.

Jag har alltså varit och fotat förfesten till Sonisphere i Kungsan. Det var gratis och jag hade ingen ackreditering, något som naturligtvis bet mig i rumpan. Ingen sa åt mig eller så men jag kom ju verkligen inte ner i diket. Men mer om det senare. Vad har varit bra/dåligt och vilka lärdomar har jag fått?

Framgångar:

– Jag gick runt och bytte plats ganska mycket när jag kände att det inte fungerade, något jag har mesat med förut. Men det gick bra och jag fick nog många bättre och annorlunda bilder tack vare detta.


- Fansen. Dom är ju fantastiska! Vissa släppte fram mig och frågade spontant om jag ville stå framför dem istället. (Berodde det på att de hörde min autofokus fem cm från örat hela tiden?)

Motgångar:

- Livet suger när man inte har ackreditering. Varför?:

- Fansen. Ju bättre spelningen är, desto fler händer och hoppande huvuden. Det visade sig även att just dessa band hade långa fans. Som var pudelrockare. Är det inte olagligt att ha en halvmeter bred frisyr om man är över 1,90 på en konsert? Tenderade även att hamna i mer eller mindre spontana Mosh-pits hela tiden. Eller på kanten av dem. Men jag åstadkom nog ångra blåmärken jag med. Fotade med armbågarna utåt när det var folk som bråkade bredvid mig. Står man och hoppar in i andra okontrollerbart är det sånt man får räkna med. Stå still om det gör ont.

Lärdomar:

– Sök ackreditering!

– Jag måste upp i ISO och ner i bländare. Ny utrustning är akut. No Joke.

– I vissa situationer är armbågarna utåt en bra teknik. I ren självbevarelsedrift.

– Fixa öronpluggar dagen INNAN!

– Ha en respektabel tisha så du kan ta av dig tröjan utan att skämmas.

– Langos är inte gott. Inte ens om man har tonfisk på.

- Köp allt du kan utanför området. Betala 30 spänn för en Cola och 20 spänn för en delikatoboll. Riktigt dyrt fika i förhållande till vad man fick för pengarna!

– Även stressade musiker gör ett sämre uppträdande. (Corrodeds buss pajjade vid Tomteboda så de var sena. De bokstavligen sprang upp på scenen och de första låtarna var väldigt spända, något som syns på dem och alltså förmodligen syns även på mina bilder.) Alltså märks det självklart på mina bilder om jag är stressad.

- Det vore praktiskt med två kameror, en med en vidvinkel på. För att fota publiken.

– Det är ett stort ansvar vi har gentemot artisterna (och fansen med för den delen). Läste idag en beskrivning om ett av mina favorit band på Spotify. Man hävdade att mina hjältar var rip-offs på, visserligen ett äldre, men mycket sämre band i min mening. Det är FEL av skribenten att skriva en sån sak och många tar honom på hans ord. Alltså måste jag visa sanningen och jag har nu verkligen fattat varför jag måste välja dom riktigt snygga bilderna på artisterna. Det gör att artister, uppdragsgivare, vänner, bekanta och fullständiga främlingar, kan lita på min förmåga som fotograf. Det är inte längre bara på skoj på min lilla blogg. Folk ser faktiskt mina bilder.

– ”Perfect practice makes perfect”. Nu förstår jag det. Perfektion kräver perfekt övning.

– Det är skillnad på att veta och förstå. 

– Du blir trött efter ca 20 timmars arbete och börjar slarva. Får fixa några bilder till ser jag. 

– Spagettiarmar, nu vet jag hur det känns.
– Jag har ett 70-300/f4.0-5.6 Sigma, lånade jobbets likadana fast Canon, som kostar det dubbla. Jämförde dessa under dessa spelningar. Klarade bara 3 låtar med Canon-gluggen innan jag fick byta tillbaka. Autofocusen betedde sig jättekonstigt och visste inte var den skulle ta vägen, även om jag hade en fast fokuseringspunkt. Medan det fungerade bra (nåja, bättre i alla fall) på Sigman. Lärdom: testa objektiven innan du köper, dyrare är inte alltid bättre.



Lotta hänger på Fotografiska!

Rockfoton & lite lärdomar Posted on 23 Jul, 2010 23:22:34

Det är helt klart en milstolpe. Visserligen är det en elevutställning i ett klassrum på väg till muggen. Men i alla fall:

Jag hänger (rullar) på Fotografiska! (http://fotografiska.eu/) Tihi!



Next »